Just nu känns allting värdelöst, stallet vill jag knappt åka till, skolan känns meningslös och träffar inget nytt folk...

Vad är det nu som gör att jag känner såhär?

Vart jag än går, vem jag än pratar med, och vad jag än gör känns det som om jag inte räcker till. Jag tror alltid att alla kollar ner på mig, eller tycker illa om det jag säger/gör.

Grunden i detta finns på flera ställen bl.a i stallet, där har man sina vänner, som man mår bra och har kul med. Men såfort man går någonstans utan de kommer osäkerheten. Jag kan utan att överdriva säga att 95% av alla barn och ungdommar gör ens stalldag toppen! Det är dom vuxna det är fel på, 90% lyssnar inte, trycker ner en, säger inte hej, låter tjuriga, och är allmänt nedlåtande.

är detta okej?!? Nej. Inte enligt mig iaf, jag försöker hålla i, men även den starka tröttnar tillslut. dags att göra någonting åt detta!

Vi har ju fina hästar trots allt!

Idag har varit en seg dag, vart vaken halva natten känner mig sjuk och är allmänt nere, usch för pollen!

hade det toppen hos en kompis igår. Va nog den bästa kvällen på lönge, och det fick man lida för idag...Ses snart igen! Puss!<3

Vaknar upp efter en underbar kväll och natt, fast med massa tvivel...borde jag lita på dehär? Det är frågan...
Ska fira farfar snart, seya!<3